Panic

Hängde han inte lite med huvudet i fredags, vår egen DJ på jobbet? Efter att ha haft kontroll över musiken som spelats under hela den tid jag har varit anställd på stället, så förlorade han den i fredags. Tror han. Det var nämligen så att vi blev med Spotyfi (ja, du vet hur det stavas). Fram tills i fredags var det YuoTube (ja, du vet hur det stavas) som gällde. Och där var han kung, vår DJ. DJ-M som vi kommit att kalla honom. (Egentligen så nämner vi hela hans namn efter DJ, men detta är en blogg och här låter jag folk vara anonyma.)

Problemet för DJ-M är att han inte tror sig kunna förstå hur Spotyfi fungerar. Han tillhör nämligen den del av mänskligheten som är rädd för datorer. Det är ett berg att bestiga varje gång han ska lära sig något nytt i den digitala världen. När han väl lärt sig något tror han att de nyvunna kunskaperna enbart går att använda på just det han lärt sig för tillfället. En sökfunktion, till exempel, fungerar inte likadant på alla internets sidor eller i telefoners appar. Inte för honom. Rädslan viskar i hans öra att om han testar samma funktion på ett annat ställe så gör han feeeeel. Och gör han feeeel kommer hela systemet att krascha.

Därför tyckte jag mig se honom hänga med huvudet i fredags. Och därför tolkade jag det som att han kände att han nu fått abdikera från sin DJ-tron.

Det är något sorgligt över diskjockeys, vill jag alltid skriva. Men är det verkligen så? Och, tycker jag egentligen det? Har jag på allvar tänkt igenom den där intuitiva känslan över detta som jag anser mig ha? Jag tror inte det. Inte helt. För varför skulle det vara sorgligt att stå i ett bås med ett par hörlurar i ena handen med en av lurarna tryckt mot ett av öronen samtidigt som den andra handen försöker ladda CD-n, skivtallriken eller vad som gäller, med en ny skiva, med en passande låt och få den pågående att avslutas perfekt in i den nya? Det är en imponerande färdighet, något att beundra. Det är inte alla som lyckas med sådana bedrifter.

Men tillbaka till DJ-M. Han står inte i ett upphöjt bås med skivspelare och skivor omkring sig och med en självklar rytm i kroppen. Han har inte ett hav av guppande huvuden nedanför sig som dansar till tonerna av de utvalda alstren. Nej, han har en verkstad runt sig, en datorskärm på en pelare med en gammal videokanal uti. Eller hade i det sista fallet. För nu är det andra tider. Spotyfi har ersatt de reklamtyngda låtlistorna på tuben och DJ-M vet inte hur man fixar biten. Men imorgon är det måndag. Då börjar en ny arbetsvecka. Då är det dags för DJ-M att lära sig nytt om hur gamla låtar spelas i nya ramar. Sedan kommer huvudet hållas högt igen. Och inget sorgligt kommer det att finnas över vår DJ-M.

Skrivspöke

Vet du vad en Schemal är? Det vet inte jag heller. Med förra meningen utgick jag ifrån att ditt svar på första frågan var ett nej. För det var det väl? En Schemal, tänkte du med rynkade ögonbryn, menar han Shaman kanske? Nej, det gör jag inte. Jag menar precis det som står: Schemal

Självklart har jag googlat ordet. Det första jag fick upp var, typiskt nog, något från porrindustrin. Men jag tvivlar på att det är där jag hittar ordets betydelse. Istället tror jag på att en Schemal är något från djurvärlden. Varför tror jag det? Jo, för det verkar som att de lägger ägg och det är med den sammansättningen jag först fick upp ögonen för ordet: Schemalägg. Det är så det står till höger om denna orbehandlingsdel jag skriver dessa ord i (som inte syns för dig då du läser den publicerade texten).

Och ordet ovan Schemalägg är också konstigt. Ett moraliskt gift av något slag: Etiketter.

Nej, nu får det vara slut på de här dumheterna. Tillbaka till det viktiga och verkliga livet istället. Du till ditt och jag... tja, till mitt.

Lakrits

Visst är det kul när man kommer på att man glömt av en chokladbit i jackfickan? Där ligger den, i den i hallen hängande jackans högra ficka. Ska jag hämta den nu eller ska jag gå och lägga mig och istället få den som en överraskning ännu en gång, men då imorgon? Jag tror jag gör det senare.

Ja tänk, en sådan godsak, en liten chokladbit, hamnar i detta inläggs centrum. Men finns det någon bifigur i inlägget? Någon eller något som också är med här i texten men som hamnat lite i periferin? Jackan? Jackfickan? Min hunger och mitt sug efter choklad? Din medverkan som läsare?

Ja! Där har vi det. Det är din medverkan som finns med här lite i periferin. Men i och med dessa ord hamnar du ju i centrum. Det gör mig lite avundsjuk för där finns min chokladbit och nu står, eller sitter, du där med den. Vad tänker du göra med den? Äta upp den? Ser den god ut? Jag vill veta för jag ser inte härifrån. Jag kan bara tänka mig den.

Om den är kvar imorgon när jag tagit på mig jackan och är på väg till jobbet så vill jag redan nu tacka dig! Tack för att du inte åt upp min chokladbit kära läsare. Men är den borta förstår jag det. Skulle jag vara där du är nu, i centrum med en bit choklad, skulle även jag äta upp den biten. Så smaklig måltid. Eller tack!

Så osmaklig måltid

Tänk att folk inte kan bete sig och göra rätt. Visst är det beklagligt? Tänk att det finns folk som gör fel. Det är så man gråter. Men så mitt bland tårarna, genom regnet, ut ur dimman kommer dom. De rättgörande. De som kan. De som vet. De självgående. Och de räddar dagen. De väger upp det eländiga. De vänder bort det dåliga. De skapar ljus i mörkret. De gör.

Tänk att folk inte följer vad som är sant. Visst är det sorgligt? Tänk att det finns folk som inte vet. Det är så man storknar. Himmel! Nej, jag ska inte halvupprepa mig. Det är lite skitenödigt, jag vet. Det är lite som att göra fel. Och det gör man bara inte. Inte vi i alla fall. Inte du, inte jag. Och inte du där borta. Inte heller han där eller hon där. Men kanske han. Och han kanske får hjälp av sin mamma att göra fel. Eller av någon annan. Så svårt att greppa för oss andra. Så svårt.

Men då kommer dom, dom som räddar dagen. De rättofärdiga, de som aldrig kan bli färdiga med att göra rätt. De sparkar lite nedåt och visar vilken skit som ligger där nere och gör fel. Så tittar de på varandra och gillar varandra och myser och så gör de rätt. Dagens rätt är serverad. Serverad av dem som gör rätt.