"Hur visade det sig?" frågar du.
Du nöjer dig inte med att jag nyss berättade att jag tvekande.
"Jag tvekade", sa jag, "jag tvekade när jag stod med dig i butiken".
"Ja, men hur visade det sig? Hur?"
Vad ska jag svara på det? Jag hade tagit dig från hyllan, gått med dig i handen en stund så lade jag ner dig och den andra boken på en bänk, tog upp min mobil och letade på datornätet om jag kunde hitta en recension om dig där någonstans. Du är full av små korta berättelser, det är bra, det var det jag vill ha, men är du värd ditt pris? Vad tycker andra om dig? Det var det jag ville veta. Men det fanns inget att hitta om dig därute bland ettorna och nollorna och då sökte jag både på din titel och på författaren som hittat på dig. Så jag öppnade dig, läste på omslagsflikens insida både bak och fram. På baksidan, så klart, och några rader i ett par av dina historier för att skapa mig en egen åsikt, om än väldigt ytlig. Inget av detta gjorde jag med den andra boken. Den tog jag från hyllan och hade det inte varit för dig hade jag gått direkt till kassan och betalat den. Visst kan tvekan finnas där ändå, men i så fall enbart som känslor och tankar som inte avslöjar sig på något sätt. I ditt fall tog jag en extra tur runt några hyllor i butiken, stannade upp och gjorde ovanstående innan jag tog dig till kassan.
"Ok, du behöver inte säga mer."
"Är du nöjd med bilden jag gav dig?"
"Tja. Sådär."
Men nu finns den här i alla fall, boken som består av noveller, som jag tvekade en aning innan jag köpte. Än har jag inte läst i den men när jag gjort det kanske jag återkommer hit och berättar om den, dess innehåll och kanske har den och jag haft fler konversationer också.
