- Grattis! Grattis till körkortet!
- Tack så mycket!
- Vad roligt med körkort. Var det svårt? Var körde du upp?
- Nej, det var inte särskilt svårt. Jag körde upp här i Göteborg och har övningskört en hel del den senaste tiden så allt kändes som en vanlig övningskörning. Jag visste precis var jag skulle köra och vad som väntade.
- Så bra. Vad händer nu då? Vad ska du göra? Köpa bil?
- Nej, det blir nog ingen bil för mig. Inte än på ett tag i alla fall. Men jag tänkte att jag skulle skriva om det här på min nya blogg.
- Om att ta körkort?
- Ja.
- Ok.
- Du verkar skeptisk?
- Nja. Det är bara... äh, det var inget.
- Jo, säg nu.
- Ok. Om du tänkter skriva om detta. Eller om vad som helst, så är det bra att veta att även om du menar det du skriver till hundra procent så kommer det inte att vara eller betyda det när det har förvandlats från dina tankar till ord på ett papper. Eller på blogg... i blogg.
- Nu tror jag inte att jag fattar vad du menar.
- Jo alltså, så här: om du ska skriva om att ta körkort, eller åka bil på en väg, eller gå på en stig, eller stå i en kassakö eller vad som helst så kommer folk som läser det att tolka sig en bit bort från det som var din avsikt med texten. De kommer att lägga in vad som helst. Nej, kanske inte vad som helst. Men något annat i alla fall. Det här med att resa till exempel, att ta sig fram på en väg, det kommer att tolkas som livet och allt som händer under färden får stå som symboler för livets olika upp- och nergångar. En text kommer alltid att ses som en metafor för något annat.
- Är du allvarlig nu? Skulle mina erfarenheter i bilskolan tolkas som om det var mitt liv i övrigt jag skrev om, menar du? Varför det?
- För att vi människor är funtade så.
- Inte jag.
- Jo, det är du. Väl?
- Det tror jag inte. Och jag tror inte att alla andra är det heller. En del kanske. Några få som sitter och läser dikter och böcker av svåra författare. Lyssna här förresten.
En diktafon tas upp ur en byxficka och visas för den andre.
- Jag har spelat in hela den här konversationen för att...
- Varför då, avbryter den andre och får en djup rynka mellan ögonen.
- För att jag tänkte ha det vi sa som inledning till min körkortsblogg. Om det blev bra förståss. Men det jag undrar nu är om jag skriver ner det vi sa, ord för ord, vilket jag kan göra, skulle det då tolkas som något annat menar du?
- Ja, det är jag övertygad om.
- Ok, men då skriver jag ner det på bloggen, nu med en gång. Om det är ok för dig?
- Det är ok.
Kvinnan med diktafonen går till sin dator och loggar in på sin nyskapta blogg. På skrivbordet, bredvid datorns tangentbord, lägger hon diktafonen, trycker på play, lyssnar och skriver av orden som kommer ur den lilla högtalaren. Det blir många stopp och återlyssningar innan det är klart. Den sista fullständigt inspelade meningen är "lyssna här förresten", efter de orden hörs ett högt ljud, förmodligen från handen som sträcker sig ner i fickan för att plocka upp inspelningsapparaten.
Så, nu var det gjort, tänker hon när hon skrivit klart och läst igenom texten några gånger. Hon för den lilla pilen på skärmen till publicera-knappen och trycker. Nu är de ute i cyberrymden redo att tolkas av dem som vill och läsas bokstavligt för oss andra.
