Jag tryckte på Nytt inlägg-knappen av misstag. Misstag. Har ingen aning vad jag ska skriva om. Vet du? Vet du vad jag ska skriva? Skriva om. Fast du är ju läsare. Du kanske vet vad du ska läsa? Läsa om. I så fall så gör det inget att jag skriver om lite vad som helst. Skriver om lite vad som helst. Du kommer ändå att läsa det du vill läsa. Vill läsa om.
Du följde med hit. Hit till denna rad. Till dessa rader. Till detta stycke. Till det jag skriver här. Vad skriver jag här? Vad skriver jag om? Vad läser du? In. Vad läser du in? In i texten. Läser du in något i texten? Texten som jag skriver. Du borde det. Inte för att du måste utan för att jag vill det. Min text och din inläsning skapar mening. Mening. Med orden. Orden jag skriver.
Nu ska jag göra nästa misstag. Misstag. Jag ska trycka på Publicera-knappen. Trycka på Publicera-knappen av misstag. Därmed är mina misstag fullbordade. Fullbordade. Och med din inläsning spelar de i en egen liga. Fullkomliga.
