"Om vi nu säger, rent hypotetiskt alltså, att du kommer att leva upp till förebilden som du beskriver, skulle man då..."
"Ja."
"Skulle man då kunna säga att du är lika, ska vi säga åtråvärd?, som förebilden?"
"Minst sagt är jag det."
"Så, det tycker du?"
"Det tycker jag. Och inte bara tycker, det är så."
"Men inte riktigt än, va?"
"Inte än?"
"Du är ju inte skriven än."
"Så sant. Men jag finns där inne i ditt huvud. Det hänger på dig att få ut mig på papper eller plattform bara."
"Men vänta lite nu, om du nu kommer bli så åtråvärd, eller vad vi ska kalla det, när du skrivs ner av mig då är det ju jag som skapat det där åtråvärda. Det kommer ju från mig. Det är ju..."
"Stopp, vänta, vänta! Javisst, det är du som kommer skriva ner den där versionen av mig som sedan kommer vara så bra, så inspirerande, så bäst, precis som 'förebilden' allt är baserat på, men ingen kommer att bry sig om dig sedan. När jag väl finns på plats och glänser som förebilden du har till ordkombinationerna du skriver ner så är det bara jag som kommer att existera i folks medvetande. Du kommer att förpassas till periferin. Eller snarare: du kommer att få stanna i periferin. Var glad för det du. Jag kommer ta alla stötar. Goda så väl som onda. Ta nu och ät lite, sedan kan du börja med att jobba på mig i den version som kommer överträffa allt, allt utom en sak."
"Förebilden?"
"Ja, förebilden."
