Skyll mig själv

Förord
Nedan en långtifrån färdig text. Men nu har den hängt med som ett opublicerat spöke i mer än ett halvår utan att jag har gjort något av det där mellanpartiet som står inom hakparenteser, så därför åker den nu ut bland cyberrymdens alla ettor och nollor. Varsågoda. Och ja, självklart hade både inledning och avslut putsats till oigenkännlighet jämfört med hur det ser ut just nu om jag gett mig på att färdigställa den där mittparten. Men jag hade ett val och det var att inte göra något åt det men publicera ändå. Så jag gjorde så. Du, varför tar inte du upp stafettpinnen och skriver den där dialogen? Att göra eller inte göra. Det är valet.

Samtal med en liberal

Ett utkast till ett försök att skriva en dialog mellan en människa och en liberal

PERSONER
VSH - kan utläsas som Vem Som Helst
Lib - en politiskt/idéologiskt liberal person

VSH: Hej, vad skönt att du är här för jag behöver verkligen någon att prata med.
Lib: Har det hänt något?
VSH: Du anar inte hur mycket jävelskap som hänt idag, jag vet inte var jag ska börja.
Lib: Visst är det skönt att ha många valmöjligheter!

[Här emellan kommer VSH beskriva sin dag och de händelser den råkat ut för där. Svaret som Lib ger kommer alltid att vara att VSH hela tiden har haft ett val, ja så länge det inte är staten som lägger krokben för vår VSH. Förstås.]

VSH: Jag gjorde ett misstag att prata med dig märker jag.
Lib: Du gjorde ett val.
VSH: Ett missval.
Lib: Du kan kalla det vad du vill, det är ditt val.
VSH: Ja. Jag borde valt att prata med en vägg.
Lib: Vi står alla inför olika väggval.
VSH: Vägval heter det väl?
Lib: Om du väljer det så.

It's not a gas

Vi sitter här igen, du och jag. Jag sträcker ut handen, den vänstra, för att känna på situationen. Fingrarna följer dess rundhet och kantighet, dess kyla och värme, dess mjukhet och vasshet. Det finns veck att sticka in fingrarna i. De försvinner, blir svalda, resten av handen följer efter.
Jag tittar på.
Armen står på tur. Men jag drar mig ur.
Jag drar mig ur. Men stannar kvar.
I situationen.
Jag vill vara här. Vill ha det här.
Om jag kunde förmedla betydelsen av de där fyra orden - VILL HA DET HÄR, om jag kunde visa vad jag känner, om jag kunde...

Najtmär

Nedan

Scen ur en tanke

Personer
J
P
Båda klädda i svarta kläder från topp till tå.

(Till vänster är allt svart, lika så till höger. Däremellan är golvet helvitt. Det vita sträcker sig en bit upp på väggen längst bak. Två runda, svarta pallar av skinn, inte högre än trettio centimeter står på den vita yta.)

(En helt mörklagd scen lyses långsamt upp. Två personer, J och P, står en bit från varandra men riktade mot varandra. De står i den vita delen av scenen.)

J: Är det bara du och jag här? (Tittar sig omkring.)
P: Det verkar så.
J: Och våra initialer är förkopierade varannan gång. Det ser ut som om vi ska ha en dialog med varandra.
P: Mm.
J: Fan. Jag gillar inte det här.
P: Varför inte det?
J: För att jag inte vet vad jag ska prata med dig om i nästan – låt mig se (tittar ner längs sidorna och räknar tyst) - i nästan tre sidor. Tre A4-sidor.
P: Fast det är väl inte mer än tre minuter ungefär.
J: Kanske det.
P: Och fortsätter vi så här, med att prata om vad vi ska prata om, är både tid och utrymme snart till ända. Då behöver vi inte ta upp… (tystnar, sätter sig på en av pallarna)

J: Nej, det har du rätt i.
P: Jag hoppas det.
J: Du vill inte heller prata om det? Eller?
P: Vill och vill. Vad finns det att säga?
J: Det finns väl hur mycket som helst att säga.
P: Gör det?
J: Ja? (tittar på P och slår ut med armarna)
P: Fast du vill ju inte prata om det.
J: Det stämmer, men det är inte samma sak som att det inte finns något i ämnet att prata om.

(J tittar P i ögonen. P möter Js blick.)

P: Nej, sant. Och jag vill inte heller prata om det. (Slår ner sin blick.)
J: Bra, då är vi två.
P: Ja, det är ju jättebra.
J: Vi är alltså överens? Vi pratar inte om det.
P: Inte ett ord.
J: Nej, inte ett ord.

Denna text är kopierad från A4-sida 1. En tänkt fortsättning finns på de två A4-sidor som följer efter.