Pepparkaksformer

Tänk dig att du är född och uppvuxen i Stockholm. Du heter Douglas och dina vänner har namn som Charlie, Torsten, Jens och andra stekaranpassade tillmälen. Du är trots allt en trevlig person, ödmjuk och vänlig - en go gubbe helt enkelt. Därför bestämmer du dig en dag för att ta tåget till Göteborg och göra stan där nere ett par nätter.

Det första som händer dig när du kliver av tåget på Göteborgs centralstation är att en fryntlig människa sträcker fram sin hand mot dig och säger glatt:
- Välkommen te jötteborrj. Jag heter Glen. Det är ett Faktum. Faktum?

Uppmuntrad av detta vänliga välkomnande tar du dig till det hotell där du förbeställt ett rum och går fram till receptionen. Bakom disken står en ung välkammad man och på hans välstrukna väst är en namnbricka fäst. Du läser på den - Glenn.

Ett av dina mål är att besöka ica focus, såklart. Där inne passerar du en pall med kokböcker innehållandes ett gäng olika varianter på hur man kokar pasta. Författare: Glenn Strömberg.

Ovanför kassorna, perfekt placerade för de köande, sitter tv-apparater som visar upplyftande reklam. Ett av inslagen gör reklam för kursen Lär dig läsa och skriva efter 50 och har Glenn Hysén som presentatör. Innan du lämnar kassan hör du hur han berömmer kursen med orden: -Jag började denna kurs i januari och innan året var slut kunde jag skriva mitt namn. Vill du så kan du!

Efter denna utflykt till rikets andra stad är du åter tillbaka i Nordens Venedig. Du tar dig till ditt favoritställe på Stureplan för att äta bort alla räk- och sillfetter du fyllt blodet med. Till ditt bord kommer en väldresserad kypare och presenterar sig som Glenn.

Hmm, tänker du, Glenn minsann, då e han från jötteborg, va trevlitt! och märker hur du på denna korta tid blivit påverkad av dialekten där nere.

Samtidigt, en bit därifrån, på en gemytlig krog mitt i Söder, sitter Ludwig, doktorand i teoretisk filosofi vid Stockholms universitet, och förbereder nervöst morgondagens föreläsning som han ska hålla för grundkursstudenter. En föreläsning om olika typer av slutledningsformer. Han är i stort sett klar med förberedelserna. Nu vill han bara, i lugn och ro och med en stor stark öl som enda sällskap, läsa igenom sina anteckningar och försöka förbereda sig på två saker. Dels hur han ska tackla den där irriterande studenten med sina korkade påståenden som ställs som frågor och dels så måste han komma på ett bra sätt att inte bli allt för distraherad av den där jättesöta, helt underbara, fantastiska tjejen som alltid sätter sig någonstans i mitten av salen.

Han tittar ner i sina anteckningar och läser de olika överskrifterna:
Deduktion
Induktion
Abduktion

Douglas, tänker Ludwig, vilken av dessa slutledningsformer använde han då han antog att kyparGlenn kommer från Göteborg? Kanske ska jag använda det som exempel imorgon? Så sveper han ölen, glömmer allt om filosofi och går hem och tänker på de centrala delarna av morgondagens föreläsningssal istället.

Al New

Nu får jag sluta, sa jag ganska högt till mig själv stax innan jag skrev detta. Anledningen till denna tillsägelse var för att jag, så här nära midnatt, satt och klappade takten till en låt jag lyssnar på i lurarna. Tänk om jag väckt gubben i lägenheten ovanför min. Då skulle jag säkert få hans onda blodhundsögon på mig när vi träffas i trappen nästa gång. Så därför fick jag säga till mig om detta. Och för en annan anledning till faktiskt: det lät säkert illa och även om ingen hörde mig, inte ens gubben där uppe, så vet ju du som läser detta om det. Och det är ju lite pinsamt.

Jaha, jag var faktiskt inte beredd på att skriva just de orden jag skrev ovan och det gör hela detta blogginlägg mer avvikande än vad jag först funderat ut. Hade jag inte börjat inlägget som jag gjorde skulle jag förmodligen berättat lite om den surrealistiska arbets/anställningsintervju jag var på idag. I en och en halv timme fick jag sitta och svara på frågor om mig själv och om hur bra och dålig jag är och om vad andra kan tänkas tycka om mig som kollega. Etc.

Om man kan få ett jobb genom att svara med förvåning, motfrågor och förvirrade utläggningar är jobbet mitt. Men om verkligheten visar upp sig mitt i allt detta så läggs mina papper åt handlingarna.

Hungrig var jag också under intervjun, och det ville min mage berätta högt för både mig och min utfrågare. Nåväl, intervjun och de senaste veckornas tillfälliga jobb är över och jag kan återgå till ett normalt liv där jag vänder på dygnet och följer repriserade serier på trean, fyran och femman om nätterna.

Arbetslinjalen

De senaste 136 arbetstimmarna jag gjort ser, ur ett perspektiv, ut såhär:
Antal ställen jag arbetat på: 7
Antal gubbar (elektriker) jag jobbat med: 3 (vilket är firmans totala antal elektriker.)
Antal dagar jag jobbat: 17
Antal morgonar jag varit dödstrött och därför önskat elaka saker åt det ena och det andra: 17
Antal konserter (konsärer) jag varit på under denna period: 2
Antal kortslutningar jag varit skuld till (som jag känner till): 1
Antal missade kablar mellan två vägguttag som är mitt fel: 1
Antal klantiga kopplingar jag gjort där lampan inte ville slockna oavsett hur mycket man än tryckte på strömbrytaren (motsatsen till kortslutning): 1
Antal diskussioner som kommit upp på någon lunchrast om huruvida alla fel i hela världen beror på invandrarna: 3
Antal snickare jag jobbat med under den gångna tiden: 6
Antal besök på elgrossist: har inte räknat men minst tio
Antal antal jag skrivit i detta blogginlägg: 13

Månen tur och otur

I dagarna har jag kommit underfund med att jag har tur i åtminstone en sak här i livet. Alltså sådan där riktig tur som kan förväxlas med någon slags gudomlig gåva (sådana gåvor finns dock bara i fantasin). Sedan tjugo år, lite drygt, är jag innehavare av ett körkort med (enbart) b-behörighet. Jag får alltså köra personbil på våra gemensamma vägar. Men gör jag det? Nej, inte ofta. Verkligen inte ofta. Jag äger ingen egen bil, är inte intresserad av bilkörning etc. vilket ger att mina mil som förare per år är få, väldigt få. Kan faktiskt inte påminna mig om när jag senast satt bakom ratten.

Däremot, och det är här min tur kommer in, så sitter jag väldigt ofta i passargerarsätet. I jämförelse med hur många bilister, förare, det finns enbart i denna gamla stad, göteborg, så har jag inte åkt med många förare, men de (få) förare jag suttit bredvid tillhör toppskicktet av alla förare. Säg att jag åkt med, i runda tal, tio förare det senaste året. Då skulle det inte förvåna mig om just dessa tio, efter ett seriöst vem-är-bästa-föraren-test, alla hade hamnat på de tio översta platserna.

Snacka om tur va?! Som du och jag vet så finns det ju fullt med idioter i trafiken. Livsfarliga människor som gör korkade beslut i sista stund och riskerar allas liv och lem. Det är alltså förenat med livsfara att befinna sig i trafiken med alla korkade dårar bakom rattarna. Då gäller det verkligen att den som kör i just den bil man själv befinner sig tillhör eliten. Och hittills har jag alltså bara åkt med eliten. Ingen av dem gör något fel i trafiken. Däremot gör de så kallade medtrafikanterna det hela tiden.

Dom är som kund och hatt

Klockan är nu 23:24 (iaf den i datorfönstrets nedre högra hörn, och jag tror den stämmer bra) så inom kort är det ny dag vilket självklart också betyder att det bör sovas snart. Att jag bör sova alltså, eftersom jag ska upp klockan 04:59 i natt. Strax efter det, ungefär klockan 05:15, vräker jag i mig en tallrik flingor för att efteråt snabbt ta mig till närmsta busshållplats till vilket buss 18 (eller 19) enligt tidtabell ska komma 05:29. 05:35 kommer buss 18 (eller 19) och tar mig till Lilla Bommens hållplats. Där går jag av och promenerar in i Nordstan. Genom Nordstan går jag långsamt för att tina upp. Jag tar mig från dörren i den lilla gränden (som säkert har ett namn men som jag aldrig lagt på minnet) vid Lilla Bommen till Postgatan, till och genom tunneln under Nils Ericssonsgatan och vidare in i centralstationen. Genom den går jag till Nils Ericssonsterminalen där jag tittar på en av alla displayer som visar vilka bussar som avgår från vilka hållplatser på vilka tider. Varje morgon går buss 59 mot Jonsered från hållplats 33 klockan 06:15. Klockan 06:12 brukar bussen köra in på hållplatsen. Då har jag suttit på en ribbad bänk i väntsalen i ungefär femton minuter och väntat, halvsovit och smygtittat på alla andra morgontrötta. När bussen börjar sin resa mot Jonsered följer jag med den i en dryg halvtimme. Hållplatsen efter Partille centrum är min. Bara min. Ingen annan går av där nämligen. Från hållplatsen tar det en dryg minuts promenad till källarlokalen där företaget jag är uthyrd till huserar. De senaste dagarna, torsdag, fredag förra veckan och idag, har jag inte varit först på plats. Med tanke på kylan är jag glad för det eftersom jag inte har någon nyckel att ta mig in med. När jag går in genom dörren, till vilken jag inte har någon nyckel, börjar arbetsdagen. Men det är en annan historia.

Besvikna fans fanns

Kommentarer om ett urval av Sapesurf on the web.
1. Radio på nätet via datorn är det bästa. Mycket information, ingen reklam, ingen korkad ligga-etta-på-någon-lista-musik som stör.

2. Jättekonstiga bloggar gillar jag, önskar jag hade en själv. Har dock inte något riktigt tålamod till att blogga. Men det är min stora dröm - att bli bloggare. En dag kanske? Tills dess läser jag Casparias blogg och låtsas att den är min.

3. Det första forum jag läste fanns i den måttligt roande tidningen Mad. Forum För Fårskallar - FFF hette det. Detta var på tidigt åttiotal och påhittade knäppa insändare publicerades och besvarades av madredaktionen på en eller två sidor.
Idag kryllar nätet av FFF fast nu med riktiga fårskallar (ex.: Flashback, Övernaturligt i fokus, Familjeliv osv.). VoFs forum är inget FFF utan snarare tvärt om. Däremot dyker det inte sällan upp en och annan fårskalle för att sprida sina sinnesförvirrade villfarelser och samtidigt kalla dem för sanningar. Dessa fårskallar kallas dock woo-woos, vilket är ett ord som härstammar från spökläten (in english) och riktiga fårskallar tror ju på sånt.

4. På CSNs hemsida kan man dag för dag följa hur mycket ens studieskuld växer utan att man tar nya lån. Det är räntan som spökar. Wooooo...

5. På tv kan man titta och på tv.nu kan man titta på vad som är på tv nu.

6. Facebook är en sida för folk som vill visa hur viktiga de är för sina hundratals vänner. Men om detta låtsas det föga om. Istället görs små informativa inlägg om vad man gör just nu. Se mig, titta på mig, läs mig, jag finns, jag finns. (Tjockisen jag lånar datorn av facebookar... Det säger ju en del om honom.)

8. På svttexttvsidorna 377 och framåt kan man om vintern följa vilka lag Brynäs tvålar till i elitserien i hockey och om våren/sommaren/hösten vilka lag GAIS råkar ta ett och annat poäng från i (för tillfället) allsvenskan.

9. På dagensbok kan man varje dag läsa en ny recension om antingen en alldeles rykande färsk bok eller om en bok med många år på bokryggen. Ofta informativa och kunniga recensenter men tyvärr ska det betygsättas likt en kvällstidning eller folkpartist. Det är lite trist. Sidan får fyra av fem i betyg. Att den inte får högsta betyg beror på att de ger betyg.

10. Här kan man söka efter böcker, kolla vad de kostar och sedan beställa hem dem och krama dem.

Jonseredlös

När du nu bemödat dig med att klicka dig ända hit, längst ut på internets allra yttersta av utkanter, periferin av periferin, så har jag tyvärr inte mer att erbjuda än detta. Känner jag dig rätt (hur skulle jag? jag vet inte vem du är) så tänker du att det har väl egentligen inte resten av nätet heller. Så kanske det är? Men nej, det är inte helt sant. Finurligheten annorstädes än här, är mycket större och tilltalande (därav min plats i tillvaron). Andra kan erbjuda ord ihopkombinerade som poesi eller pamfletter som kittlar ditt själsliga underliv (huvudet) medan åter andra säljer varor för att tillfredställa andra delar hos dig. Jag kan bara ge tomheten en bild som om den vore ord i denna blogg. Jag vet inte, om jag ska be om ursäkt för det? (Kommatecknet i förra meningan är viktigt och jag värkte fram det, så snälla ge det, och dess effekt, lite uppmärksamhet i ditt inre innan du går vidare.)

Nä, istället för någon ursäkt tänker jag ägna mig åt den kalla dryck jag just hällt upp i en kopp som står här bredvid mig. Till nästa gång...