Mat och husrum

...det här kommer jag aldrig komma obemärkt förbi med:

"I mitten på väskans ovansida är ett litet handtag fäst och på var sida av det sitter inbyggda tillslutna lås. Han lyfter väska i handtaget och känner av dess tyngd att den innehåller något. Då han skakar hörs ett vagt klingande ljud och några dunsar. Det här vill han se.

Inget av de båda låsen går att öppna men avsaknaden av nyckel är inget större problem då han har sin huvudnyckel - en springkniv - med sig. Den ligger i hans högra främre byxficka och då han håller väskan i högerhanden sträcker han vänsterhanden mot knivfickan och trevar efter att få ner fingrarna till skaftet. Han fastnar hela tiden i tyget på väg ner men så känner han den med fingertopparna och får ett osäkert grepp om den. Med två fingrar lyckas han få den ur fickan men så fort den kommer ut tappar han den. I sin färd neråt slår den mot hans knä, ändrar riktning och beger sig iväg mot ingången. Då den når golvet skjuter bladet ut och som ett spjut i slow motion kanar den mot dörren och stoppas alldeles innan tröskeln av en gummisulklädd nyanländ sandal."

Jag kan inte hålla på med "högerhand" hit och "vänsterhand" dit. Eller hur? Men såhär då:
"Den ligger i hans högra främre byxficka och då han håller väskan med högerhanden sträcker han den andra handen mot knivfickan och trevar..."

"Den andra handen...", ja, det blir inte lika mycket upprepning av det. Och så har jag bytt ut "i högerhanden" med "med högerhanden".

Hur är det med "inbyggda tillslutna lås"? Jag kan inte hitta de korrekta orden som förklarar hur dessa ser ut men förhoppningsvis får läsaren en bild av de låsta låsen från sin egen erfarenhet. Om det sker är ju allt vunnet vad gäller dem.

Och det finns fler saker att orda om, det vet jag. Ta till exempel uttrycket "Då den når golvet", det är lite väl torrt va?

Sen undrar jag, vad ger det för bild av en människa att denne har en springkniv i en ficka? Vem går omkring med en sådan? Gestaltar den kniven något i huvudet på folk tro? Ja, ja, det finns hur många undringar som helst om de texter man producerar. Naturligtvis finns det lika många, eller fler, tolkningar och uppfattningar som det finns läsare.

Mannen med tillfällig effekt

Det är söndag den 24:e april 2016 och varje gång som jag det senaste dygnet loggat in på det stora dominerande sociala mediet har inlägg om Liberalernas färska logga - ett stiliserat L - strömmat mot mig. Kort: L:et ser ut som en snopp, erigerad till på köpet. Därav många lustiga kommentarer och tillrop.

Det blir lätt så, att en drift med liberaler gärna förvandlas till lyteskomik, därför ska jag försöka hålla mig borta från drivandet och istället koncentrera mig på det lilla i allt det här som kan vara positivt.

Jag vet vad du tänker: kan något någonsin vara positivt med något som kallar sig liberalt?
Det är allt för lätt att svara nej på den frågan men tänk då på att det där snoppL:et kan vara ett - om än så litet - steg mot någon form av humanism. Det är ju faktiskt den första kroppsdel partiet blottat på över trettio år. Då, för så jättelänge sedan, visade de ett i det närmaste mänskligt ansikte i form av Bengt Westerberg.

Rurple Pain

Det är en klar och varm vårdag i april och mobiluret visar tretton. Bara några få timmar senare, vid femtiden på eftermiddagen försvinner värmen plötsligt. En iskall vind blåser lokalt över hållplatsen där bussen just stannat. Den förvånade blicken hos en av passagerarna som är på väg ut ur bussen ändras på ett ögonblick till en grimas över hela ansiktet som i sin tysthet skriker ut en känsla av lika delar obekvämhet som illamående. Ytterligare ett resultat av vad passageraren just sett är de kvicka skutt denne tar för att snabbt komma bort från allt och försvinna iväg längs med hållplatsen för att på så sätt lämna Det Hemska som dykt upp där på bussen bakom sig.

Det Hemska kliver av på samma hållplats, trycker hakan mot bröstet för att slippa snålblåsten som följer i den rusades svallvågor och viker av mot parkeringsplatsen en bit därifrån. Ett tyst "Hej" slipper ut genom Det Hemskas läppar riktad mot den förfärade passagerarens snabbt försvinnande rygg, men det är förmodligen vinden som sätter stopp för ordet att nå fram. Tur är väl det för den chockade passageraren har fått mer än nog som det är.

Hos Det Hemska har detta slumpmässiga möte nu rotat upp några gamla underliga minnesfragment som för länge sedan arkiverats och därefter täckts med ett fint lager damm. Nu yr det gråa tussar framför Det Hemskas ansikte då denne försöker att få de uppryckta minnesskärvorna på plats, som bitar i ett pussel. Men det ansikte som formats hos passageraren och den iskalla vind som sedan uppstått ute på hållplatsen skapar en tyngd över axlarna och en klump i halsen hos Det Hemska och får denne att lägga minnespusslet åt sidan.

Det Hemska nyser några gånger - pågrund av kylan? på grund av dammet? - när nycklarna sätts i ytterdörren till dennes lägenhet. In till badrummet för lite papper att snyta sig med. Det Hemska står framför badrumsspegeln med en pappersfylld hand tryckt över ansiktet. Långsamt tar Det Hemska bort sin hand för att mer och mer blotta sitt ansikte. Det var detta ansikte som passageraren sett, detta ansikte som fått den att må dåligt, detta ansikte som fått den att småspringa därifrån. Det Hemska suckar så att axlarna lyfts upp mot öronen och sedan faller tungt ner längs sidorna. Pappret slängs i toalettstolen och spolas ner.

När Det Hemska precis släckt ljuset och är på väg att kliva över tröskeln ut mot hallen hör den ett ljud, som ett harklande, inifrån badrummet. Det Hemska stannar upp och vänder sig om för att höra bättre.
- Släpp det där, du kan inget annat göra. Låt dammet lägga sig igen.
Orden kommer från spegeln.
- Ja, jag har väl inte tänkt att göra något annat, svarar Det Hemska och tittar in i spegeln.
- Bra. Jag litar på dig. Och glöm inte: jag ser allt du gör, vet allt du tänker och förnimmer alla dina känslor.
- Ja, jag vet det. Du kan lita på mig.

Det Hemska sätter sig i fåtöljen framför sin avstängda TV. Till det avlägsna ljudet av en knarrade och gnisslande dörr som stänger in förrymda hågkomster somnar Det Hemska och när denne några timmar senare vaknar, stel i hela kroppen, verkar allt vara som vanligt igen. Det Hemska känner sig hungrig och går ut till köket för att stilla känslan. På väg dit, i hallen utanför toaletten, rör fötterna upp lite damm som ligger i en hög på golvet. Lustigt, tänker Det Hemska, var kommer det ifrån? Jag städade ju igår. Ja, ja, imorgon är det fredag, då kan jag ta en sväng med dammsugaren igen.

Och så kommer det att bli. Dammsugaren kommer fyllas under fredagskvällen med det där dammet. Sedan slängs påsen och allt är borta. Igen. Eller inlåst, bakom en dörr. En dörr med en skylt på vilken det står ettnollett med siffror.

Rakt framåt i en båge

Här sitter jag och är vaken. Mitt i natten. Det ska vi fira. Och vad skulle vara bättre att fira med än ett blogginlägg? Inte många saker. Kanske ingen. Jag vet ingen i alla fall så därför firar jag min vakenhet här.

Nu tycker jag dock att jag firat klart (vad tycker du?)så jag tar och börjar avrunda inlägget. Avrundningen är härmed avklarad.