Den tredje rösten
Så här ser det ut, mötet mellan en tom skärm och ett tomt huvud. I precis så många minuter det tar från det att jag slutat röra på datorn till det att skärmen släcks, för att vila, har jag suttit och tittat på det där strecket som blinkar högst uppe i det högra hörnet och väntar på att flyttas till vänster och lämna bokstäver, mellanrum, punkter med mera bakom sig.
Inget händer av sig själv, det är tydligt, inget mer än att skärmen fylls av mörker. Ut ur mörkret träder mitt ansikte fram, delvis dolt bakom mina händer. Bilden är inte helt klar för ett tunt lager av damm på skärmens yta visar sig också och skapar viss effekt på en släckt skärm som agerar spegel.
Nej, inget händer, konstaterar jag, lämnar datorn och tar min mobil med mig ut till köket för att hämta cola att dricka och något snabbt att äta. Mobilen spelar de nya låtar jag nyss upptäckt och sparat i mitt bibliotek, som musikappen kallar det. Tillbaka hos datorn med mobil och ett glas cola så hör jag en avlägsen röst mellan datorns fläktpustande, när jag väcker den ur sin dvala, och mobilens låtspelande.
- Vi är tre här som inte finns.
Nej, tänker jag, inga talstreck denna gång, inga påhittade samtal mellan saker som inget säger på riktigt, inget sånt.
- Varför vill du inte lyssna på oss? Är det bara för att vi inte finns? Skrämmer det dig?
Nej, vill jag svara men vägrar att göra det bakom ett streck. Ni skrämmer mig inte, men ni gör mig så trött, det är ett så billigt sätt att få något skrivet på, att låtsas ha en dialog mellan två eller tre olika saker. Jag vägrar.
- Du kan vägra hur mycket du vill. Vi finns och vi vill prata. Då gör vi det. Du kan inte hindra oss från att säga vad vi vill.
Kan jag inte?
- Nej, ingen kan hindra oss från att säga vad vi tycker och tänker.
Ok, ni gör som ni vill, tänker jag. Jag lämnar er här.
Den tomma skärmen, mitt tomma huvud och den tredje saken som inte finns replikerar med tystnad. Jag svarar med att publicera. Ingen av oss förstår någonting.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar