Det hade varit tråkigt om du sökte något som du tror går att hitta här. Inget av det som du fått för dig ska förekomma här kommer att dyka upp i denna blogg. Inte här uppe på ytan, inte där under mattan. Inte mittemellan. Ingenstans. Det finns inte här helt enkelt. Tyvärr.
Det är min officiella hållning.
Jag undrar om det finns något där, under ytan. Inne i det inofficiella. Bakom de stängda dörrarna. Nedgrävt långt ner i jorden.
- Det är klart att det gör.
- Är det så klart egentligen?
- Ja.
- Så det... Du! Lyssna! Jag har en fråga. Så det finns alltså något här trots allt?
- Vad menar du med här?
- Här. Här i denna blogg. I detta inlägg.
- Det finns det alltid. Men jag vill inte att du ska gå och avslöja det nu. Officiellt så...
- Ja, ja, officiellt finns här ingenting. Inte ens en blogg. Om någon råkar klicka sig hit så är det ett stort tomrum de blickar ner i. Jag fattar.
Tiden går. Våren blir till sommar som övergår i höst som sträcker sig så lång att den når nästa vår. På en gångbana i skuggan under grenarna från en björk med ljusgröna små musöron stannar en person till, tar upp sin mobil och tittar på skärmen.
- Hej! Kommer du ihåg mej?
- Nej, vem är du?
- Det är jag, din blogg. Den du brukade läsa så fort ett nytt inlägg publicerats för att se om du skulle hitta något litet, litet, litet om dig själv däri.
- När du säger det så. Men så var det inte. Nej. Inte riktigt så. Sån är inte jag.
- Inte?
- Nej, jag ville bara läsa lite om... om...
- Om?
- Tja, inte vet jag. Läsa. Jag ville bara läsa.
- Så bra. Jag är här igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar