Med huvudet fullt av underligheter går jag från hållplasten över parkeringsplatsen mot utrymmet mellan husen som leder in i området där jag bor. Bussens motor rusar när den startar bakom mig. Hur var det nu? Blommiga skor med klackar som gjorde nattlinnet mer lik en klänning? Ja, något sådant. Och mer? Jo, en lägenhet vars hallgolv var fyllt med reklam och post. En frän doft som mötte i dörren. En egenkär man som zappar mellan TV-kanaler, pratar nedlåtande till dem i rutan och klär sig i speedos på stranden. Detta och mer följer mig på min promenad från buss via bilar till min lägenhet.
*
Någon gång under året skulle jag sluta göra ringar för varje månad som passerat och som inte innehållit något eller några ovälkomna möten. Men mars fick sin ring. Det var inte glömskan som skulle göra att ringarna slutade att ritas (eller kryssen för ett möte skrivas) utan den efterlängtade likgiltigheten. Något exakt datum då denna inträdde i mitt liv kan jag inte ge men jag tror att det var någon vecka in i juni. Det kändes som en vinst, en högvinst, när den uppenbarade sig. För att testa att den var verklig och tålig tänkte jag en tanke som annars omgående skulle satt mig i förtvivlan. Samtidigt betraktade jag mina axlarna i hallspegeln. Tanken for genom huvudet. Knappt sekunden senare ryckte axlarna upp mot kinderna och direkt efter det föll de ner igen. Ett axelryck och med det - känslolöshet. Det hade alltså hänt. Den var här. Jag var likgiltig. Och det var sommar. En underbar kombination. Underbar.
*
Det finns inget som kan hindra mig från att somna inom kort. Jo, det gör det väl. Men genom att skriva "inget" så visar jag på hur trött jag är. Innan jag somnar ska jag bara avsluta detta inlägg. Jag gör det snabbt så att inte du också somnar. God natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar