"Det blev för mycket galenskap över det hela." Jag citerar mig själv. Nyss hade jag ett inlägg skrivet, det var tre stycken långt med sex, sju meningar i varje. Inte många ord. Men för mycket galenskap. Jag raderade det därför och skrev detta istället.
Ännu inte säker på vad jag skall fylla detta inlägg med kommer jag att tänka på en önskan jag hade för några år sedan, en önskan som gick i uppfyllelse. Det är inte ofta det händer. Men när det händer är det oftast den näst bästa. Ungefär: jag vill ha allt eller inget, helst allt. Och så får man inget. Det där sista är ju en del av önskan, men den önskan som blir om det man helst vill ha inte går att få och det som finns mellan allt eller inget inte är något att önska.
Varför tänker jag på denna gamla önskan när jag befinner mig här i ett skrivande ingenmansland? Mellan ett galet inlägg och inget inlägg alls. Jo, för det var just den - galenskapen - jag såg i det nyss raderade inlägget som påminde så mycket om galenskapen i den där tiden med den där önskan. Allt var galet då. Min högsta önskan var galen då, likaså den näst högsta önskan, den som gick i uppfyllelse. Galet, galet. Det blev för mycket galenskap över det hela.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar