Jag tror att jag satt här i trettiofem minuter innan dessa ord släpptes genom tangenterna och hit. Trettiofem minuter utan att göra någonting mer än att glo på det där blinkande strecket. Efter en stunds inaktivitet slutar det att blinka. Efter ytterligare någon tid vill hela rutan slockna. Om inte jag gjort det innan, ser jag till att inget lägger av med ett litet dragande av höger pekfinger över musplattan.
Trettiofem minuter av ingenting för att sedan göra detta. Det påminner om frukostflingor. Gå till vilken Co-op-, I-ca- eller Hem-köpbutik som helst och du kan hitta en hylla med frukostflingor. Mittemot hyllan finns det kanske en kyl med yoghurt? Hur många kombinationer kan du blanda bär i yoghurt så att det blir säljande gott? Räkna yoghurtsorterna i din butik någon gång. Och flingsorterna. Och fundera på hur det såg ut på åttiotalet. Vilka fling- och yoghurtsorter har tillkommit? Vilka finns inte kvar?
Visst känner du igen en hel del flingpaket från trettio, ja kanske till och med fyrtio år tillbaka i tiden? Vissa smaker verkar tilltala oss genom decennier och generationer. Även om jag är präktig idag och mest äter gröt till frukost så kan jag då och då välja att köpa ett paket flingor. Puffar, crispies, fras, frosties. Eller de lite beigea flakesen. Jag gillar dem alla men favoriten var och är puffarna.
Det kan finnas små människor som har samma favoriter idag, som jag hade då. De och jag kan äta dessa när vi vill.
Alla dessa fanns på hyllorna för fyrtio år sedan. Och bredvid dem står andra sorter. Så är det även i yoghurtkylen. Och på gröthyllan. Där finns också att välja på. Råg. Havre. Manna. Ris. Fullkorn. Fiberberikade.
Gröt. Flingor. Yoghurt. Mjölk. Sojadryck. Havredryck. Fil. Jag behöver inte räkna upp allt som finns i en butik. Du vet, jag vet, vi alla vet vad deras hyllor, frysar och kylar innehåller. Det nyttiga. Det nödvändiga. Det goda. År efter år står de där. Sorterna. Tar sina platser på hyllplanen. Och vi plockar, lägger i våra röda korgar eller vagnar. Vi fyller dem med råge. Vi gör det dagligen eller nån dag i veckan.
Dags att knyta ihop vår utflykt till butikerna och flingorna med trettiofem overksamma minuter som resulterat i detta inlägg. Jag skulle kunnat skriva om vad som helst, det hade passat ändå. Nu blev det detta.
Och jag kan
handla de där flingorna idag, som jag alltid kunnat.
Och jag kan
hälla upp skål efter skål. År efter år.
Och jag förväntar
mig att paketen står i hyllorna när jag kommer till butiken nästa gång.
Och jag kan
slå på datorn och sitta och glo på ett blinkande streck minut efter minut.
Och jag kan
klicka mig till en flix och där välja film efter film att titta på. Eller varför inte en tv-serie att konsumera från första till sista avsnitt. I ett sträck.
Och jag kan
bädda ner fötter och ben i en filt och luta mig tillbaka mot ett mjukt ryggstöd.
Och jag kan
spendera tid med att skriva nonsens på min blogg.
Det är ett liv, över tid, som är bortskämt.
Och jag har
vant mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar