Allt jag skriver är till dig. Om du bara visste vem jag är. Fast det spelar ingen roll. Jo, det gör det. Så klart. Det är nog bra att du inte känner mig. Att du inte vet om min existens. Då kan jag känna mig säker. Säker här hemma under min filt i soffan med benen på en fotpall och datorn i knäet. Alt+tab hit och alt+tab dit. Lite trolig info på wiki, scroll genom fb, musik från spityfo.
All musik jag spelar påminner om dig. Alla artiklar på wiki handlar om dig. Alla inlägg på fb är som... en saknad av dina.
Tapeterna på väggen på andra sidan av rummet som jag just nu befinner mig i hänger där eftersom du tapetserade dem. Bokhyllan framför är fylld med dina böcker.
Jag tar ut en av de böcker som du skrivit. Tittar på fotot på omslaget. Du har tagit det. Det är på dig. Texten på baksidan är dina ord. Jag öppnar och lyssnar på det lilla knarrandet från din bok. Bläddrar mellan sidorna 102 och 152. Fram och tillbaka. Ibland stannar jag och läser en rad, ibland två.
Om jag hade kunnat skriva. Om jag kunde skriva som du. Jag luktar på boken. Den luktar nya bokstäver. Den luktar som du. Jag blundar och tar ett andetag till. Håller kvar luften ett tag innan jag andas ut. Så ställer jag tillbaka boken bland de andra böckerna. Böcker som du har skrivit.
Om jag vetat att du skulle läsa detta inlägg skulle jag inte publicera det. Men jag vet inte. Troligtvis läser du det inte eftersom du är så upptagen med att skapa världen. Och hela världen är upptagen av dig. Av vad du skapar. Hela världen är skapad av dig. Allt utom detta blogginlägg. Och piedestalen som jag placerat dig på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar