Öva på töva

Jag har bara en kvart på mig att ta mig härifrån till det ställe jag ska. Men om jag skyndar mig, går fort eller till och med springer så kommer det ta minst tjugo minuter. Någon buss går inte dit och inte har jag tillgång till någon bil. Cykel skulle kunna vara ett alternativ men den jag äger har punktering på båda däcken. Återstår alltså att gå eller springa och komma fem minuter för sent. Men gör det något då? Att komma lite för sent. Fem minuter är ju inte någon lång tid. Fast det är ju klart, att vänta i fem minuter på någon kan kännas som en lång tid. Framför allt om man inte vet om det är fem minuter som gäller. Nu är promenad det enda alternativet dock. Jag måste gå, gå snabbt. Det är bara det att jag suttit här och skrivit detta och även om det ser ut att vara en lite bagatelltext så har den snott tid, snott från den där kvarten jag först hade till förfogande. Sex minuter har det tagit att skriva detta. Jag har alltså nio minuter på mig om jag ska vara i tid. Istället för fem minuter för sen kommer jag nu vara elva minuter för sen. Minst. Fortsätter jag att skriva, vilket jag verkar göra, så minskar kvarten hela tiden och min ankomst blir senare och senare. Du som läser kan ju se hur mycket text det är kvar och på ett ungefär lista ut hur lång tid det som står efter detta ord har tagit och med hjälp av den övriga texten så går det att räkna ut hur sen jag är vid det sista skrivna ordet i detta inlägg. Jag, däremot, har i denna stund ingen aning om hur många fler ord jag kommer att skapa innan det är dags att publicera och sedan ge mig iväg. Kanske slutar jag efter denna mening? Kanske fortsätter jag. Fortsätter jag kommer jag snart passera den tid då jag skulle vara på plats där borta, där, tjugo minuter bort. Nej, nu har jag bestämt mig för att avsluta här och ta mig i kragen. Ta mig/dig i kragen - det är ett talesätt som jag ogillar. Ändå använder jag det. Ja, det finns många ord och uttryck som jag har svårt för men som ändå är lite av genvägar i språket. De säger en del, kort och koncist, och jag behöver inte uppfinna hjulet igen. Men, nu har jag glömt, vad det var jag skulle göra. Jo, avsluta denna text. Hur då? Jag vet inte. Det kan jag göra hur som helst. Genom att bara sluta skriva, mitt i en mening, eller genom att försöka knyta ihop texten på ett snyggt sätt. Inget av det blir det. Jag gör s