Jag har inte sagt A, men jag har gjort A. Däremot har jag inte gjort B. Inte än. B i det här fallet är att säga A. Så då står vi här igen, du och jag, och väntar på A. Som egentligen är ett B. I alla fall det B:et som blir av att göra det A:et som jag just gjort. Jag hatar när andra gör eller säger A för att sedan vänta in min eller andras fråga om att säga eller göra B. Snälla, vad menar du? Fortsätt! Säg nu B, vi väntar. Som sagt, nu står vi här du och jag vid ett A som är gjort och väntar på att B ska ske. På mitt B dessutom. Men det är ett B som också är ett A, som sagt. För det första A:et var en (om inte tidigare så är det runt här någonstans som detta inlägg tappar den siste läsaren, vilket betyder att jag kan gå in på väsentligheterna nu och skippa det här A- och B-snacket).
Nej, det är mitt i natten, jag får lämna det här stället för stunden, glömma detta inlägg och låtsas som om det aldrig hänt.
Vadå?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar