Återförbrukat

Pappersexercis
- Men, nu igen! Vad har du emot mig?
- Va? Inget. Ingenting.
- Men varför förstör du mig då hela tiden?
- Förstör?
- Ja.
- Det gör jag väl inte.
- Ser du det inte? Alla dessa ord som sätts på mig?
- Jag har aldrig tänkt på det, inte på det sättet. Är det så du tycker att det är?
- Ja, men det är ju så det är. Så fort du gör det här så försvinner ju jag. Då är jag förstörd. Då existerar inte jag längre.
- Men om det här, detta som jag gör just nu, får dig att upphöra att existera, vem är det då jag pratar med?
- Det är mig du pratar med. Jag finns fortfarande under allt. Under alla bokstäver. Men det är ingen som ser mig längre. Inte som den jag egentligen är.
- Det stämmer kanske. Men är det viktigt för dig att du blir sedd för att existera?
- Tror du att jag existerar för någon om jag inte blir sedd av denne som den jag är? Tror du det?
- Men om du existerar under alla dessa bokstäver borde väl folk inse det och behandla dig som den du är?
- Det tror du va? Så fort jag fått bokstäver på mig så ser folk på mig på ett helt annat sätt. Då finns jag bara mellan raderna.
- Och mellan orden. Och bokstäverna.
- Ja, ja. Det är inget att skämta om, det här.
- Ok. Förlåt. Men jag har aldrig sett det här som ett problem.
- Det är kanske dags för dig att göra det nu.
- Som mitt problem?
- Som ett problem.