På återseende

Tänk dig ett rum med ett par öronlappsfåtöljer, ett passande bord till dem, en bokhylla med lite böcker, en byrå och ett skrivbord. På golvet en matta. Placera detta lite hur du vill med vilken typ av design på möblerna som helst. I rummet befinner sig dock ett par människor som jag bestämmer över.

De två är en kvinna och en man i nästan samma medelålder. De är ganska nya i varandras liv och känner varandra endast vagt. De har hittills aldrig varit ensamma tillsammans utan bara umgåtts genom en förening de båda är medlemmar i. Nu har de dock hamnat där de är.

Kvinnan står vid det vänstra av ett dubbelfönster och tittar ut genom persiennerna på en innergård full av buskar, ett ställe att grilla på, gungor och cykelställ. Hon har sina händer på ryggen. Den högra håller den vänstra i ett löst grepp. Mannen sitter i en av fåtöljerna. Han har en tidskrift i händerna som också vilar lite på hans ben. Han läser inte tidskriften men har blicken i den, omedveten om vad som står på sidorna. Mest bläddrar han, fram och tillbaka.

- Du?

Mannen stoppar sitt bläddrande och tittar upp på kvinnan. Han ser henne snett bakifrån. Ansiktet är skymt, vänt bort från honom, mot det persiennfyllda fönstret, vilket gör att han inte kan avläsa något ur det. Hennes "du" lät lite som om hon kommit fram till något som gällde honom, dem, och nu valt att berätta det, om han vill. Det vill han även om han precis tappade allt mod och inte känner att han vågar ha ett samtal med henne om någonting, men han skulle känna sig allt för oartig för att inte svara:

- Ja?

Hon snurrar kroppen på höger häl med händerna fortfarande på ryggen, tittar på honom och säger:

- Jag har...

Hon avbryter sig och tittar ner i golvet. Han väntar på att hon ska fortsätta, men tystnad är det enda som händer. Han börjar bläddra i tidskriften igen utan att släppa henne med blicken. Ett pekfinger och en tumme dras åt var sitt håll på var sin sida, blad efter blad, så att alla papper säras. Så slår han tyst ihop tidskriften, rullar den till en cylinder, rullar ut den igen och börjar åter bläddra. Hela tiden med blicken mot henne som i sin tur inte släpper golvet ur sin åsyn.

- Nej, det var inget.

Hon vänder tillbaka till fönstret en kort stund för att sedan gå ut ur rummet med snabba steg. Han följer den korta processen med blicken, ser henne försvinna ut i hallen utom synhåll. Han hör ljud av tyg som far genom luften och kort nuddar en vägg och sedan en dörr som öppnas och stängs.

Tidskriften är omedvetet släppt och ligger nu på golvet. Med båda händerna tar han sats i armstöden och häver sig upp. Han rusar ut i hallen där han blir stående. Han blundar och tar sig om näsroten, släpper den och sätter handen mot väggen istället. Överkroppen lutar framåt en aning medan huvudet är sänkt så att hakan möter bröstet. Tunga andetag lämnar honom. Så ett nytt ryck genom hallen mot ytterdörren. Han glider in i skorna utan att knyta upp dem. I samma ögonblick som han sträcker ut en hand mot dörrhandtaget rör det på sig. Dörren öppnas och där står en annan kvinna, hans fru.

- Men hej! Är du på väg ut?
- Ja... jag... Är du redan hemma?
- Jag passade på att gå tidigare. Har ju så mycket flex. Tänkte överraska dig. Har varit och handlat mat.
Hon lyfter handen med matkassen och frågar samtidigt:
- Vart är du på väg då?
- Nej, jag tänkte bara ta en promenad. Lite frisk luft.
- Jaha. Jag som trodde att du skulle springa efter den där kvinnan som just rusade ut ur vår lägenhet.