tisdag, november 18, 2014

Gloom - titta igen

Här är det, det allra senaste blogginlägget. Det har lite konkurrens just nu eftersom jag skriver andra saker också. Röran i mitt huvud blir inte mindre av att göra så. Jag alt+tab:ar mig mellan de olika programmen i vilka jag skriver. Det finns en risk att jag skriver här, det jag borde skriva där för att felaktigt publicera här. Nej, den risken finns inte. Jag kommer att läsa igenom allt jag skrivit för att sudda ut och klippa ut felaktigheter och dumheter innan jag sparar, lägger ut eller skriver ut.

Felaktigheter och dumheter? Är inte ett blogginlägg i sig en felaktighet och en dumhet? Inte nödvändigtvis.
Eller jo.
Eller nej.
Eller...

Ja, så höll det på i huvudet på den underlige blogginläggsskaparen ett tag. Låt oss lämna honom där och gå vidare med ett innehåll som verkligen ger livet något. För det är väl det som är det viktiga? Att få.

Vad ska vi få ut av detta inlägg? En upplevelse utöver det vanliga. Kan jag stå till tjänst med det tro? Jag tvivlar.
Vänta lite nu, får inte jag vara med och blogga längre? Det är ju min blogg.
Vad tycker du? Ska vi låta bloggaren vara med? Själv tycker jag att han förstör och jag vill helst inte ha med honom.
Meh! Prata med mig istället för... ja, istället för vad du nu tror att du når ut till, med dina snedställda ord. Det är ju mig det handlar om.
Har inte du lärt dig någonting? Inget handlar om dig. Det har det aldrig gjort. Och bara så du vet: du skrev meh!
Vad menar du? Menar du att när du pratar om mig med - ja vem du nu pratar med - så är det inte om mig?
Precis så. Du fattar. Det är nästan så att jag ska låta dig vara med här i bloggandet tack var det. Men det blir inte så. Du är utesluten. Du är inte med.
Är inte detta med?
Jo.
Men då är jag ju med. Mina ord åtminstone.
Nej.
Hur får du ihop det?
Får ihop? Menar du att man måste "få ihop" allt. Och varför är det jag säger inte något som man kan få ihop?
Men du säger ju emot dig själv. Du säger ju att mina ord är med och att de inte är med. Hur kan de vara två motsatta saker samtidigt?
Men ingenting är enbart om det vi ser. Eller hur?! Det finns mer, det finns annat, det finns känslor, det finns metaforer, det finns fantasier, det finns lögner, det finns sagor, det finns dikter - you name it. Ta dessa ord till exempel, mina snedställda ord. Vem kommer de ifrån? Vi vet ju båda två att det är från mig, men läser man hela det här blogginlägget kan det, för en liten stund, uppfattas som att du och jag är två skilda personer.
Men det är vi ju.
Ja, om ordkonsumenten vill, så är det så.
Är det så?
Så är det.

Inga kommentarer: