Måndag igen. Jag tittar ut över lokalen i vilken jag tillbringar åtta timmar om dagen. Mer eller mindre. Fem dagar i veckan. De andra - de är fyra stycken, ibland fem - jobbar och lämnar mig utanför sin uppmärksamhet för tillfället. Jag passar på att ta det lugnt. På en pelare hänger en dator från vilken musik, via Youtube, väljs. Det är de andras jobb, jag bryr mig inte nämnvärt. Är det dåligt stänger jag ute ljudet, är det bra lyssnar jag. Nu tittar jag på mina kollegor, mina arbetskamrater. De ser idoga ut. De är duktiga på vad de gör. De fixar vad de ska. Gör kunder nöjda. Gör chefer nöjda. Vad kan de tänka på när de står där vid sina arbetsplatser? Är det bara jobbet som rör sig i deras huvuden? Kan det verkligen vara så? Kan de verkligen vara så fokuserade? Eller finns där andra tankar också som rör sig parallellt? Kanske tränger de sig framför ibland? Minnen från helgen som just försvunnit? Funderingar inför framtiden? Förhoppningar? Glädjeämnen? Sorger? Besvikelser? Ruelser? Hursomhelst, de får sina jobb gjorda. Jag ser till att jobba jag med. Snart måste jag bryta en kollegas arbete och fråga denne om en sak jag inte riktigt förstår. Det har med jobbet att göra såklart. Jag vet att jag kommer att få hjälp och att mina frågetecken kommer att räta ut sig. Men jag har annat också i mitt huvud, annat som jag skulle behöva få hjälp med. Det kan jag dock inte ta upp nu, inte här och inte nu. Det är nämligen inte lönsamt och det ingår inte i min arbetsbeskrivning. Det tillhör fritiden. Men jag kommer inte prata med någon av dem jag ser i lokalen om detta. Nej. Med dem blir det jobb, kanske annat, något lätt, ja alltså något mer lättsmält samtalsämne som vädret, om helgen, den som varit och den som kommer, om musiken som spelas, om maten vi tagit med till lunch. Vad mer kommer vi att prata om? Det är väl det? Men nu är det snart dags för mig att fråga om det jag inte vet. Så att jag kan komma vidare i jobbet. Jag har frågat förut, frågat om precis samma sak, men jag minns inte svaret jag fick, jag minns inte lösningen, andra tankar om annat stod i vägen. Det gör inget, de räknar med att det är en massa saker jag inte kan och de minns säkert inte att de svarat på just detta tidigare. Men jag väntar en stund till, jag vill ta några minuter till att fundera över vad jag ser i lokalen. Och över vad jag inte ser. Vad är det de tänker på, mina kollegor? Mina fokuserade kollegor. Är det verkligen bara arbete?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar